2009-09-08

Veckans frågan!

Hur fan fick man dit bilen?

Helvete också...eller?




Bryggmästare Andersson har nu planerat och bryggt öl till årets höstälsträff. För de av våra bloggläsare som inte vet är årets tema veteöl, där minst hälften av extraktmängden ska innehålla minst 50% vetemalt.

Abbeye de kocks, brygger så klart belgiskt och en tripel är det som gäller.
Receptet:

Extrakt
2 kg pale Ale
3 kg vetemalt
1 kg vit sirap

Humle
Hallertauler
Styrian golding
Saaz

Jäst
Wyeast 1214 abbey Ale

Og 1,074
Fg återstår att se.
Bu 27





2009-09-07

Matematisk ölprovning

Om du vill ha tips på några nya öl som du förmodligen kommer att gilla är det bara att gå in på:
http://www.1244.se/olprovning.asp

Men kan det verkligen fungera? Vi testar: Oskar gillar Gouden Carolus, då slår vi in den och vips får vi upp att han förmodligen också gillar Chimay blå, Westmalle, Samichlaus och Rochefort. Putte gillar Åbro 1856 och det visar sig att då kommer La Goudale och Hoegaarden upp.
Om man som Kalle gillar Saison d'Erpe-Mere slår man in den och vips kommer det upp att han också gillar Mariestad bl. a. Det stämmer!!

2009-09-06

Årets inspirationsresa

Pga brist på lediga frinätter på Scandic i Belgien gick årets resa till Lübeck och Köpenhamn. Resenärer var förutom bryggmästare Lekberg, paret Dake/Stephan gamla tyskättlingar. För er som inte varit där är Lübeck en mkt pitoresk stad med en vacker "alt stadt" kärna där det serveras pilser i varje glassvagn. Men efter att ha kollat med Rate Beer så ställdes stegen först till baren Im alten Zolten där det inmundigades:

Kreäusen Pils: svag doft av malt o humle, lätt mineralisk. Grumlig färg men serveras i ett "frostat" glas. Smaken är till en början ganska besk o humlig men maltsötman smyger fram och avslutningen är härligt torr besk. Mkt bra balans. Carina tyckte doften påminnde om mormors gamla tvättstuga med träkar.

Zolln Dunkel: maltigt söt med inslag av choklad o toffé (gammal välling enl. Carina). Smaken är mjukt söt o maltig med en balanserad lätt beska. Härlig mörk färg i skymningen på uteserveringen.

På en glassbar provade vi dagen efter dessa öl:

Andechs Weissen: Doft av jord, banan, nejlika o plåt i fin harmoni. Typisk veteölssmak med bra balans mellan fruktighet, malt o beska.

Andechs special hell: maltig mjuk doft med en liten rostad ton, lätt humledoft. Mjuk söt smak med en balanserad beska.

Andechs bock dunkel: Bara jävligt god, riktigt, riktigt god enl. Carina. Söt doft med inslag av choklad, sirap, låga kaffetoner, lätt spritigt stickig. Dofterna kommer igen i smaken men den är lite för besk för min smak, lätt astringent. Det finns inget som drar eller är strävt enl. Carina.

Senare på dagen ställdes stegen mot microbryggeriet Brauberger zu Lübeck, de brygger endast en sorts öl men serverar den i olika varianter.

Brauberger Zwickelbier: Doftar mest jäst inte mkt annat. Mjuk ganska beska smak utan större sötma till en början, har en bismak som jag inte kan placera. Eftersmaken är sötsliskig. Inte mkt att skriva hem om men skiljer sig från de andra industriproducerade ölen. Påminner om en mesig Münchner Helles.

Bier Bowle: Zwickelbier med coctailbär, mkt märklig drink. Smakar som jästsaft. Serverades med röd glittrig plastsked.

Nästa dag forsatte färden till Köpenhamn där första stop/stopp blev det alltid utomordentligt trevliga Nörrebro Brygghus där de har klokheten att servera provbricka med 5st smakprov.

Struykman Wit: mkt trevlig wit, 4+
Furesö Framboise: ganska torr men en diskret hallonsmak ála barnalbyl, 3-
New York Lager: gnäll helt ok modern am. lager, 3
Ravnsborg Röd: söt, fet, chokladig, mkt god, 4
Globe Ale: blaskig, tråkig men en doft av jenka tuggummi, 2
Pacific Summer Ale: frukt, frukt, frukt, diskret beska, gott, 4
Hill Pale Ale: blaskig, tråkig med mkt beska, ingen hit, 2
Double Knot Brown: mkt god, chokladig, söt o fyllig, 3
Karushtoan Saison: inte en saison i min smak, fruktig men sträv o kärv, 2
Long Pond Porter: Mkt god med inslag av mörk choklad, 4

Sedan styrdes stegen mot Ölbaren som visade sig ha stängt så vidare till Plan B för en kall på vägen till hotellet. Dessvärre glömde jag att föra några anteckningar där så jag kommer inte ihåg vad jag provade men minns att utbudet var gott.

Dagen efter gick vi först till Carlsberg och det var väl som man kan förvänta av ett stor bryggeri, vi fick i alla fall med oss ett antal glas. På väg tillbaka till hotellet passade vi på att stanna i Ölbutikken en mkt trevlig lite ölbutik med kul utbud bla bjöds vi på Liefmanns Kriek ur "bag-in-box"?? Shoppingkassem kom att innehålla bla Southern Tier I.P.A, några Sierra Nevada Bigfoot, Rodenbach Grand Cru m.m.

Efter en powernap på hotellet vändes nu stegen mot Brewpub som även de har provsmakningbricka:

Sommer Weisse: enligt etiketten en Berliner Weisse men saknar helt dennes skarpa syra. Doften är lätt med inslag av syrlig fruktighet. Smaken följer doften med en lätt syrlig fruktighet, mkt god sommar öl, 4

Doonesbury Pale Ale: Maltig doft med lätt smörigt inslag. Smaken är ganska blaskig med söt maltighet o toner av päron, lätt beska avslutning, lättdrucken, 3

Ellhorn Pale Ale: smör, syra/citrus i märklig harmoni i doften. Smaken är märkligt obalanserad men vattnighet, citrustoner och beska. Bryggd med "Hyldeblomster", 2

Amarillo: märklig doft av grappa, blommigt, fruktigt. Smaken är till en början nästan unken, ganska tunn o söt smak, 2

William Wallace: 80 shilling, Doft av karamell, kola, choklad. Mjuk maltig smak med en lätt beska o smörkola, lätt rökighet, ngt bränd, 4

Blond: Trevligt fenoliska belgotoner i doften. Smaken är lätt med fruktiga inslag, lätt frisk syrlighet, 4

Leviathan: barley wine, massor av malt o humle, citrus på gränsen till kattpiss i doften. Smaken är söt med en balanserad beska trots ett den endast är 5+2mån gammal enlig servitrisen, 4.

Nu börjar "belgotarmen" knorra så vidare till Den Totoverede Enke som enligt uppgift är Köpenhamns ledande belgobar vilket verkar stämma. Endas belgare samt ett fåtal tyska o amerikanska öl. Fråga Jörgen bakom baren får du både råd o smakprov innan du bestämmer dig. Mkt trevlig ställe (om man hittar hit) i hålet i väggen. Enligt personalen kan man om man kommer tidigt beställa en sample tray av alla öl på tapp för i runda slängar 300dkk. Favoriten bland tappölen verkar vara Triple Karameliet. Jag testade:

Bonsecure Bruine: lite för söt ála mellass men endå belgiskt god.
Noir de Dottinges: bättre än den förra, grumlig, besk, söt o god
Bonsecure Blond: Kallad triple men är väldigt snäll så blond ligger nog närmare, mkt balanserad o snäll, mkt god
Hornbeer IPA: en dansk microbryggd, en fantastiskt trevlig IPA, kanske i snällaste laget, söt, besk, humlig i bra balans.

Räddaren i nöden!

Kåtebosjön heter sjön där kräftorna fiskas

Med mindre än en vecka kvar till den årliga kräftskivan i Sjöberga träder FGPBs brygmästare nu fram. - Vi på FGPB tycker inte att man ska skämta med så viktiga saker som kräftölet vid en kräftskiva. Därför lanserar vi nu vårt ypperliga kräftöl lagom till festen. Ett öl som är framtaget enkom för kräftor, säger den så vanligt uppsluppne bryggmästaren med allvarlig stämma.

Ölet är en mörk bärnstensfärgad ale med generös humledoft och smak men med en låg beska för att inte konkurrera med kräftorna. En fruktig och karamellmaltig smak med låg alkoholhalt på 4,2%. Salta kräftor behöver sköljas ner med mycket öl.

2009-09-05

Sveriges tråkigaste blond?

Eftersom att torrjäst är så mycket bekvämare att använda sig av än smackpacks så beslöt jag mig för att göra ett sista försök att få till en hygglig belgare på torrjäst. Ölet blev en blond och fick det fantasieggande namnet TorrBlond. Receptet är ganska ordinärt för en blond och inte mycket att orda om. Jästen som användes var både Safbrew wb-06 och s-33.

Mina tidigare försök att göra belgare på torrjäst har varit ganska misslyckade då jästen inte har levererat tillräckligt med belgofenoler för min smak. Den här gången bestämde jag mig för att göra allt för att locka fram alla fenoler jag bara kunde genom att jäsa ölet varmt, mycket varmat . Termometern visade på 30° värme när det jäste som mest!

Ölet på bilden har inget med ölet i artikeln att göra.

För några dagar sedan öppnade jag den första flaskan, knappt färdig karboniserad. Doften kändes bra, lite kryddigt åt tripple hållet till. Men tråkigt nog så hade inte varmjäsningen lyckats locka fram några fenoler den här gången heller.

Och belgoöl utan fenoler är som kärlek utan kyssar, inget vidare kul.


2009-08-31

Sveriges tråkigaste blogg?

Inte för att detta meddelande hör hemma på bloggen egentligen. I Augusti har vi endast haft 3 inlägg. Var av jag har skrivit 2. Skärpning nu kära bloggkollegor!!! Vi måste ju få till lite inlägg!!!

2009-08-24

Abbeye de Kocks kräftöl!

Hmmmm, detta kommer troligtvis bli den konstigaste kräftöl någonsin men det är just därför som vi på Abbeye de Kocks vågar. Vi Tänker att om Anchor vågar göra konstiga och tilloch från dåliga Julöl så vågar vi ge oss på detta. Utifrån de tips som kommit in här på bloggen är följande recept framtaget.

Og 1044 Fg ? BU 27-28

Malt
Pilsnermalt 4,5 kg
mörk Karamell 0,5 kg
Vetemalt 0,05 Kg
Svartmalt 0,03 kg

Humle
EKG 60 min
Ekg 15 min
Simcoe 1 min

Kryddning
Citrusskal i koket 10 min
Fänkålsfrön 10 min
Korriander 10 min

Jäst 1214 Abbey jäst

Jag tror att alla har varit med och lämna ett lite bidrag till detta recept. Nu återstår frågan vad ska detta märkliga öl heta?

2009-08-17

Kräftor kräva ädla drycker!

ADK har fått i uppdrag att skapa den ultimata kräftAlen. Nu vänder vi oss till våra fans och övrigt löst folk som har en uppfattning om hur den ska smaka. Vi kommer att brygga ca:20 liter och vill därför ha er hjälp att formulera det ultimata receptet.. Jag kommer att sammanställa era ideér och brygga den öl som blir resultatet. Alla de som får med någon del i receptet kommer givietvis att få minst 1 flaska av detta spännande öl. Så kom igen och hjälp till med förslag!

2009-08-01

Tapplistan: Cask Marque i Liverpool

Har man inget annat för sig på semestern kan man alltid åka en sväng till Liverpool, speciellt om man som crewet på North Hole Rock’n Roll Brewery gillar öl och musik.


En snabbkoll med Ryan så har man en torbiljett för under 500:- inklusive de 110:- som man måste betala för att få betala biljetten! Det betyder att Ryan Air får se sig placerad både som topptappad pga deras låga priser men också borttappade för sin brist på service.
Enligt tidskriften ”MerseyAle” är Liverpool den stad i Storbritannien som har procentuellt flest ”Camra-pubar” och NHB tänkte tipsa om några stycken.

De senaste åren har micro-bryggerierna i GB poppat upp som svampar ur jorden, men även gamla traditionsrika småbryggerier verkar gilla amerikansk humle så numera finns det många alternativ om man vill ha ”a pint of bitter”
Den pub som har utsetts till den ”bästa puben i Sta’n” är the Ship & Mitre på Dale Street, inrymt i ett Art Deco-hus från trettiotalet. Vill du ha en liten, mysig pub kanske det inte är ditt ställe, men vill du ha ett jäkla bra ölutbud ”this is the place to be”.
S&M har alltid 12 olika caskale på gästlistan, ofta bara ett fat av varje så det kommer ständigt nya sorter, de har dessutom tio olika utländska öl på fat, allt ifrån Pilsner Urquell till Brasserie Huyghes Jordgubbsale. (Jo den smakar precis som jordgubbssaft)
Brittisk cider på fat finns också en fem olika sorter om man vill bryta av alesmaken med något annat. De har dessutom sextio olika belgiska öl på flaska och minst trettio tyska flasköl.
Lite då och då har de dessutom olika ölfestivaler på puben t. ex. har de Belgisk festival i dagarna och då utökas både flask- och fatölen. Cask Marque förstås. S&M hamnar självklart på Topplistan.
. Vill man dricka bra ale på en liten pub ska man gå till The Globe på Cases Street, fem små bord i det yttre rummet och ytterligare tre bord i det inre. Några ”stora märken” plus mild och bitter (cask förstås) från Liverpoolbryggeriet Cains samsas med ett par guestales på cask. Trevlig personal och bra musik. Ena gången vi var där spelades gamla Motownklassiker på låg volym och alla gäster sjöng med, av åldern att döma gjorde de det redan när låtarna spelades för första gången på sextiotalet. Vid andra besöket Var det Stones, Pink Floyd och förstås Beatles i högtalarna. Vid varje tillfälle av de fyra jag har varit här har någon av stammisarna slagit sig i slang med mig och vi har diskuterat allt från Carolina Klyft till Egyptens pyramider.
Vill man ha något nästan alkoholfritt har de Manns Brown Ale på flaska, en söt brownale på bara 2,8%.
När du lämnar puben så finns risken att du tror att du druckit alldeles för mycket men räds icke: Det är bara golvet som har en ordentlig lutning från bardisken till ytterdörren. Cask Marque förstås och en placering på Topplistan.

Wetherspoons på Charlotte Row tillhör en stor kedja av pubar som inte ses så väl av alla Liverpudians men de har Cask Marque och låga priser så trots den jättelika lokalen är det ganska trångt därinne. Guestalen varierar men det verkar som om det alltid finns några stycken att välja på. Men trots hyggligt käk är det inte ett ställe jag stannar speciellt länge på. Får väl räknas som halvtappad.
Vill man äta billigt passar The Crown på Lime Street bra, £2,89 för en pubrätt, inget gourmetkäk men man blir mätt. Dessutom har de förutom ”de stora” ett par guestales på cask till ett mycket lågt pris, tror jag betalade £1,29 för en pint till maten! Mycket folk och riktigt trångt, förmodligen pga de låga priserna. The Crown ligger precis bredvid Lime Street Station och som du ser på bilden är den svår att missa. “Art nouveau gone mad” eller vad nu stilen heter. Har inte Cask Marque men bra öl ändå räcker för att bli trekvartstappade.

Efter the Crown ligger ett par tre pubar som man mer än gärna går förbi, dvs om man inte gillar skitpackade scousers av alla de kön som vrålar karaoke och spiller lageröl över hela stället.
Men om man sedan fortsätter Lime Street kommer en pub som heter the Vines. Egentligen ska jag inte ta med den för de har ingen Real Ale men både utsidan och insidan med polerad mässing, kakel och snidat trä är så klockrent Viktoriansk så det är ett måste att kolla in. Dryckesförslaget här blir en halfpint Strongbow. Halvtappad.

Sista puben blir Doctor Duncans på St Johns Lane , ett före detta apotek som bara serverar Cains produkter, men då har de istället allt som bryggs på Cains, vilket betyder att det mesta är bra. Doctor Duncan lär själv ha varit absolutist och är förmodligen inte alldeles nöjd, var han nu befinner sig, med att få en pub uppkallad efter sig. Har ett sidorum med kakel- och porslinsinredning som måste ses. Cask Marque förstås och Topptappad.

Pintpriserna på pubarna i centrala Liverpool verkar hålla sig mellan £1,29 till £2,70, med de flesta mellan £1,89 till £2,40, det betyder att ölpriserna i Liverpool får räknas till topptappade.

Efter det har du bara en trehundra pubar till att kolla in och för dig som precis som Dr Jähnkenstein gillar ishockey finns det faktiskt en pub som heter Modo!
Vad eller vem blir då listans borttappade? Det måste nog bli de Scousers som trots det magnifika caskaleutbudet envisas med att dricka iskall lageröl.