Julkalender 2009

Visst ska vi väl köra en kalender i år igen? Jag räknar med att alla kommer att kasta sig fram, trängas och högt skrika att de vill, de måste bara vara med, men för säkerhets skull kan väl ni som vill vara med slänga iväg ett mail till mig så sätter jag ihop ett kalenderschema. Är det någon som vill ha något speciellt datum får ni säga till.
Här ovan får ni också ett tips för att göra er egen kalender. Allt som behövs är en tysk ölback, lite kartong, en spritpenna, en sax och 24 goda öl. Sen är december räddad.

24 december

Vad ska man bjuda Tomtefar på på självaste julafton? Självklart får det bli glühkrik. Jag brukar välja en kriek som inte har allt för hög syra och värma med lite råsocker, kanelstång, och kanske en pressad apelsin. Underbart gott och tomten blir garanterat nöjd.

God Jul och Gott Nytt År önskar vi på bloggen alla våra läsare.

23 december

"Dan före dopparedan"

I dag är det dags att klä granen, köpa och slå in de sista julklapparna, koka skinkan och sylta syltan, mala senapen och luta lutfisken. Dessutom måste jag prova en massa goda öl för att komma fram till vilken som ska få äran att avsluta min del i årets julkalender.

Ett tag var jag inne på att välja en fransk Bière de garde eller en holländsk La Trappe, för att minnas att det idag är 120 år sedan Vincent van Gogh skar av sig sitt vänstra öra. Även om Vincent var holländare var det i Frankrike han målade de mest kända av sina alster, men eftersom både fransk och holländsk öl lyste med sin frånvaro i det annars välfyllda kylrummet på Norra Hålets Bryggeri fick jag hålla till godo med vad som fanns.

Efter att ha tagit mig igenom några av de mängder av referensöl som ligger och skräpar i kylrummet beslöt jag mig till slut för att välja ett av mina egna alster.

Till sist kom jag fram till att det måste bli Spiflicate Stout, just den Imperial Stout som jag tog hem guldmedaljen med i klassen starka specialöl på SM senast."En stout svart som natten med ett snyggt brunt skum. Doften präglas av mjukt rostade och chokladiga toner. Ölet har en rund, fyllig och fruktig kropp som tillsammans med en värmande alkohol gör den till en perfekt avslutning på måltiden."

Även om jag håller med om vartenda ord är de inte mina, utan domarnas motivering. En av de fyra domarna var för övrigt "Bryggaren från förorten" P. Lekberg, och här visar han att han inte bara kan skriva blogginlägg på prosa, utan även klarar av att utrycka sig med poesi.

Passar perfekt till en god bit choklad eller två och vill du själv prova hur den smakar så finns receptet i senaste numret av tidningen Hembryggaren.

22 December, Hembryggt såklart!

Nu har jag väntat länge nog på att någon ska publicera en av deras egna brygder. Då ingen valt att göra detta samt att detta är mitt sista inlägg i julkalendern för i år, kommer här ett av Abbeye De Kocks stoltheter; "Den Gode".

Abbeye De kocks lät sig sig inspereras av FGP brewerys bronsöl från årets belgoträff, och brygde en egen variant. Bryggmästare K Andersson förklarar det hela unbgefär på detta sätt. Vi hade kört fast i det mörka träsket och inte lyckast förnya oss och efter belgoträffen, förde vi en diskution med FGP ochy resultatet är en mörk stark belgare. Ölet ingår i en serie av öl från Abbeye De kocks och kommer att presenteras på belgpträffen.

Hur är ölet då?

Doft: Komplex doft med choklad, malt, mandel samt traditionella belgo fenoler.

Smak: en maltig smak med inslag av nougat, mandel, torkade frukter, fenoler och fruktestrar.

För de av er som nu känner åååå denna öl vill jag testa säger jag bara kom till Belgoträffen för farao.

21 december

Jaha, om ingen annan skriver om årets kortaste dag får väl jag göra det.

Fast det visade sig att det här blev den ljusaste eller i alla fall soligaste dagen på länge. Men i den gamla folktron markerade vintersolståndet en farlig natt då djuren kunde tala och övernaturliga makter härjade fritt. I det förkristna Sverige förknippades midvintern med en offerfest, ett midvinterblot. Med djuroffer skulle gudarna blidkas att låta solen komma tillbaka. I grunden fanns det en rädsla för att ljuset aldrig skulle komma tillbaka om man inte firade det på något sätt. Vikingarna brukade fira tre stora offerfester varje år - höstblot, vårblot och så den allra största, midvinterblotet, då seden bland annat påbjöd intag av stora mängder mjöd och öl. En annan gammal tradition var att bränna en rejäl, rikt dekorerad vedkubbe under årets längsta natt. Askan sparades för att spridas över åkrarna för bra växtlighet. Själv elder jag lite extra i braskaminerna i båda husen och sprider i morgon ut askan över trädgårdslanden, jäklar vad det ska växa i sommar.
En riktigt mörk öl krävs denna mörka natt och valet föll på Midvinternattens mörker. Den har tagits fram av Wicked Wine tillsammans med Stefan Gustavsson (det är väl han som är bryggare på Grebbestad?), men är bryggd på Sigtuna Brygghus. Den starka alen är svart, skummet är brunt. Doften är kryddig och söt med rökt malt och nejlika, kanel, ingefära och pomerans. Smaken är torr och lätt rökt med massor av tidigare nämnda julkryddor. Tunn kropp. Bra beska, humlad med Magnum, Simcoe, Centennial och Amarillo .Eftersmaken är kryddigt bitter med smak av smör, citrus och lättrökt malt. Och etiketten gissar jag att Lundgren har fått hålla sig långt ifrån. Inte den bästa julölen jag har druckit i år men långt ifrån den sämsta. Jag kan inte riktigt bestämma mig för om den är balanserad eller överkryddad.

Och som sagt om ingen annan skriver idag lägger jag in det här under de sista minuterna av 21/12.

20 december

Idag ska jag Fredrik avslöja en väl förborgad hemlighet: Jag har slutat dricka öl, så dagens adventskalenderöl blir helt enkelt... vatten. Ja det kära gamla hederliga H2O som passar till allt och släcker törsten så bra. Vattnet i min lägenhet smakar mycket bra, med en lite för stor klorsmak men med härliga metalliska toner som gör att man gärna dricker mer. På jobbet har vattnet mer smak av något obestämdbart som jag inte riktigt kan sätta fingret på, något jordigt med en viss fruktighet, men som kan bero på att vi inte diskar så ofta.

Det här är i alla fall vad Jonas tror måste ha hänt.

19 december

Det tillhör inte vanligheterna att jag dricker lageröl, men så är det inte heller ett vanligt lageröl som jag dricker i dag. Österrikiska Samichlaus klassar in på hela 14% ( Elefantöl, släng dig i väggen ). Ölet lagras i nästan ett år innan det buteljeras.

Utseende: Vacker bärnstensfärgat.

Doft: Kraftig maltdoft med toner av madeira och sherry.

Smak: Fylligt och maltigt. Knäck och bränt socker. Toner av madeira och sherry, aprikos och katrinplommon. Förvånande nog inte ett dugg spritig utan bara värmande. Mycket söt, på gränsen till klibbigt men det vägs delvis upp av beskan.

Sammantaget ett mycket trevligt öl. Jag kommer att köpa några flaskor till och lagra några år.

18 december

Idag dricker jag en öl för världens tuffaste gitarrist.

Keith Richards fyller 65 år i dag och att han har uppnått pensionsåldern måste nog ses som ett mindre mirakel med tanke på det liv han har levt och kanske fortfarande lever. Frågan är vilken öl som skulle passa Keith, det måste vara en öl med mycket smaker, och mycket alkohol för att kunna konkurera med whisky och andra substanser han tryckt i sig genom åren. Eftersom Keith från början kommer från Kent tänkte jag först välja "Kentish Ale" av något slag, men till slut valde jag istället Brewdogs värsting, Paradox Islay.

Färgen är kolsvart, skummet är ljust ljusbrunt, i doften finns rök och torv och definitivt Islay-whisky. Smaken är torr med alkoholtoner, rök, torv och sötlakrits. Eftersmaken är helt enkelt Ardbeg, det känns ungefär som om du druckit "a wee dram."Ett betydligt tuffare och manligare alternativ än Innis & Gunns sötare whiskyfatslagrade öl. Att den håller 10% alkohol tilltalar säkert Keith och att den kostar sina modiga 60 bagare behöver han knappast bry sig om.Och du, drick den vid minst 16 grader, eller gärna rumstempererad. (Okey Fredrik?)

17:e De koninck 1833

När kapsylen knäcks stiger direkt en söt blommig honungsdoft rakt upp i näsan.
Åtminstonde mitt exemplar verkligen exploderar av honungsdoft.
Smaken då?
Massor av blommiga härliga fenoler.
Den här måste vara stark för att packa ner så mycket doft och smak tänker man men inte alls, 5% är nästan lättöl på den belgiska ölskalan.
Det går att ana lite humle i eftersmaken efterhand som fenolerna lägger sig.
Underbart! Fast sen så jäses ju ölen mellan 25-27 grader också, precis som vi belgotomtar vill ha våra julklappar.

Varför skriver jag om denna ölen då?
Jo det är så mycket bättre öl du får för 3,80 kronor mer än en carlsberg hof.
Om jag inte har helt fel så finns den nog på de flesta bolag.
Det känns onödigt att åka till Belgien när vi har så pass bra och billig belgisk öl hemma. Ok då jag är rätt så avis på er som var i belgien.

16 Dec, Berliner kindl

den 16 December, 1809, upplöste Napoleon Bonapart sitt äktenskap med josephine de Beauharnais. På grund av att hon inte kunnde föda honom något barn, då hon troligtvis var steril.

Vad har nu detta med en ölblogg? Eller för alldel ölet Berliner Kindl?

Jo, kopplingen är kanske en anningen långsökt. Men När Napoleons män 1805 trängde upp i norra europa, träffade de på denna lite speciella öl. De ska glatt ha utropat den till Champagnen från norr.

Berliner Kindl, är en speciell och väldigt ljus veteöl som bryggs som de flesta andra veteöl med både malt och vete. Den stora skillnaden mellan denna öl och exempelvis en Weizen är att den jäses med en vanlig ale jäst och sedan tillsätter man mjölksyrebakterier som ger ölen en tydlig syrlighet.

Exemplet som jag testade kan beskrivas så här.

Arom,
En lätt maltighet där man "känner" att ölet kommer vara syrligt. en påtaglig DMS (burkmajs) fanns också.

Smak,
Lätt maltig smak med en påtaglig mjölksyra. Ölet känns trots detta förhållandevis balanserat. Ölet upplevs som lätt och väldigt uppfriskande.

Detta är knappast något nybörjaröl, men kan säkert drickas av de flesta. Att gemföra detta öl med exempelvis en Gueze, Lambick är inte direkt görligt då syran är enbart mjölksyra och saknar väldigt mycket av deras komplexitet.

15:e december

En av målen som hembryggarforumet har är att bilda folket. Inte bara om bra öl utan även dålig öl.
Ett typexempel ser du här till vänster. Så illa kan det inte vara tänkte jag när jag med endast en tjuga på fickan bestämde mig för att titta in på det lokala studenthaket och såg en öl för 15 spänn på menyn.
Jag har haft fel förr!
Så fort kapsylen åker av så sprids en påtaglig doft av burkmajs, och den blir bara värre efterhand som ölen värms upp.
Hur smakar ölen då, ja lite sött, lite kokta grönsaker, ungefär som spadet hu hällar av burkmajsen!
Ja precis så illa är det, ingen humle kan hittas någonstans i varken smak eller doft, möjligtvis en antydan till en viss astringent alldeles för hårt utlakad malttorrhet.
Detta är ett typexempel på en riktigt dålig öl, med all fel man kan förvänta sig utom autolys och direkt infektion.
Och det slutar inte där utan Carlsberg tar hutlöst betalt för denna öl på 4,2% nämligen 11,50kr för 33 cl. Dessutom marknadsförs den som en kvalitetsöl. Skammen går definitivt på torra land.

Men Carlsberg kan sin målgrupp, så för er som inte är övertygade så länkar jag vidare här: http://hem.passagen.se/odel/deltagare.htm

12:e december

I kväll är det den traditionella lussevakekvällen, men det verkar som den yngre generationen har låtit den traditionen dö ut. På den tiden jag själv aktivt deltog har jag för mig att det ofta dracks Starkbock som jag tror var ett ljust lageröl med medelbeska. Julöl var då något som jag hade inte hade så stor koll på men med åren har den kunskapen ökat.

Det finns två anledningar till att jag öppnar en N-O Kalasjulöl idag.

Dels för att det är en riktigt bra julöl som med sin lätt rostade maltsmak och beska humlemix där cascade men även fuggles märks, passar perfekt till revbenspjällen, prinskorven och köttbullarna på julbordet. Det är också ett av få julöl som förutom det också passar till sillen.
Dels för att den är framtagen av Horst Fritze som är mannen som lärde mig att brygga öl. En lördag i november 1999 kom Horst ut till det nybildade Bergshammars Ångbryggerisällskap för att lära ut hur man bryggde helmaltsöl. Stämmningen och förväntningarna var ungefär som på julafton, ni vet då man fortfarande trodde på tomten, så när Horst bjöd på både sin egen hembrygda öl samt av N-O:s olika sorter var det som om något brast hos de flesta av deltagarna. Det halades fram flaskor och burkar av alla slag och snart hade fyllan slagit till ordentligt. Förutom Horst var vi två stycken som höll oss nyktra för att faktiskt lära oss något om ölbryggning, nästa gång var det ju vi som själva skulle brygga öl. Höjdpunkten för de flesta var när en av deltagarna vinglade hem, men hamnade på fel gård och kom tillbaka med en petflaska fylld med brännvin glatt ropandes: Nu kan vi sätta igång på allvar, för att fem minuter senare somna på en stol utanför bryggeriet. För att göra en lång historia kort var det många hustrur som var ordentligt förbannade den kvällen. Men som sagt var vi två som hade antecknat och följt med när Horst visade oss hur man med hjälp av vatten, malt, humle och jäst kunde få fram ett riktigt bra öl, så Ångbryggerisällskapet kunde därefter under några år brygga tusentals liter god lageröl.

Vad inte många vet är att SHBF har receptet till prototypen till Kalasölet. "Festbier 166" tog en bronsmedalj på SM -96 men det receptet finns av någon anledning inte publicerat i receptdatabasen.

11 December Upptäcktsfärder i mitt kylskåp

Just nu befinner jag mig nere i Belgien för att lära bryggarna där ett och annat om bryggning. Så om du läser det här har jag inte hittat någon uppkoppling att liveblogga från.

Ja visst är det några flaskor lättöl som syns på bilden. 

Man måste ju få ihop några 33cl flaskor.

Ibland hittar man en öl längst inne i sin ölkyl som man inte kommer ihåg när man köpte eller om man har smakat det tidigare. Den här gången hittade jag en flaska porter under en trave suröl som dessutom var ekfatslagrad vid namnet Admiral Porter. 

Vacker skumkrona

Ölets bäst före var i oktober 2006 så ölet borde vara minst 4 år gammalt. -Spännande!! Ölet hade en vacker mörk rödbrun färg och en tjock skumkrona. Lika stor som min entusiasm var när jag hittade flaskan var min besvikelse när jag luktade på ölet. Julmust och en tråkig sumprunkig doft med stråk av brettisar och smaken var inte bättre. Så vad kan man lära av detta? Tja inte vet jag men jag hällde ut ölet i slasken. Nu finns det i alla fall lite mer plats för de nya öl som jag kommer att släpa med mig hem från Belgien.

10 December Prize Old ale

Vad ska man dricka en dag som denna? Jo, så klart att det måste vara en öl som innehåller namnet Prize. För er som nu tänker, vadå?, varför måste dagens öl innehålla namnet Prize?

Det är ju 10 december idag = Nobeldagen.
Ölet då hur är det egentligen? Att svara på denna fråga är lite knepigare än vanligt därför att Gale & Co, som tillverkar ölet konkade och har sedan återuppstått. I min värld finns det därför två varainter... Den gamla och den nya. I mitt tycke är den äldre en grymt bra öl medans den nya känns sämre.

Doften innehåller massa maderiserade dofter och mullig malt. Då ölet är några år gammalt finns ingen humledoft att tala om. Smaken är maltig rund och stor, Då detta öl är bryggt på den gamla engelska sättet, med Ekfatslagring, har det smygit med någon trevlig vild jäst eller bakterier som ger ölet en liten men distink syrlighet, som surölsnördar som jag uppskattar.

9:e december Meantime winter time

Första gången jag smakade ölen så smakade det som ett misslyckat försök till en wit. Som erfaren öldomare misstänkte jag genast en infektion. Andra på bloggen har kanske ingen domarexamen men har gjort desto fler sura öl.
Strax efter premiären drog Meantime tillbaka ölen.
Sedan ett tag finns det nya omgångar i hyllorna, klart man ger pågarna i Greenwich en andra chans.
Ölen doftar choklad nougat och rostade toner.
Smaken är fyllig och innehåller allt doften lovar och bjuder dessutom på lite nötiga toner och en liten melassvarning.
Inga pappiga tråkiga toner som annars är vanligt i engelska ale.
En bra öl helt enkelt. Flaskan föreslår att den avnjutes efter en köldslagen höstpromenad, men den funkar faktiskt utmärkt till en ordinär soppa.
Här kommer receptet:

Hacka en sötpotatis och några morötter i stora bitar.
Fräs sötpotatis och morot tilsammans med en halv hackad lök, gul curry och en bit ingefära i några minuter
Fyll på vatten så det täcker och koka i några minuter till.
Tag grytan av plattan och häll på en rejäl dos skalade sesamfrön och gå loss med mixerstaven.
Koka igen till önskad konsistens är nådd, häll i en burk kesella och krydda och salta efter behag. Den som gillar kokos kan gärna ha i det också.
För julstämning föreslår jag lite apelsinskal och kryddnejlika.

8 December, Newcastle Brown Ale

Hejsan allihop!

Idag är jag en lycklig Fredrik, För i dag dricker jag ölet som står mig varmast om hjärtat. NewCastle Brown Ale, på flaska!!!!

Att dricka detta öl i sin underbart vackra genomskinliga glasbutelj är som att uppleva sin första kyss, gång på gång på gång. åhhhh, du uinderbara Newcastle.

Ölet i sig har en underbart vacker nötbrun färg som får mig att tänka på järnrika forsar i norrland. Aromen påminner mest om mjuk choklad, sirapsaktig malt, tveksamt om öl kan dofta godare än så här. Smaken är jag beredd att döda för, choklad malt humle i en underbar kombination. med en såndär lagom härligt värmande känsla av alkohol som fyller smaken till sitt yttersta, ahh du underbara NewCastle...

Fri tolkning av vad Fredrik Skulle ha skrivit om han inte missat sitt datum igen :)

7 december, 2:a advent

I dag ska vi öppna ett öl från det stora landet i väster. Ölet heter Hibernation ale och bryggs av bryggeriet "Great Divide Brewing Co. Men ännu är det för tidigt för att öppna flaskan så fortsättning följer senare i kväll.

Aaah äntligen kväll och flaskan är öppnad. Det här är sannerligen ett stort öl med mycket smak och doft. Doften är karamelligt maltig med toner av sirap, citrus och ett stråk av vispgrädde. Fast ölet är ett år gammalt är humledoften fortfarande påtaglig. Smaken är karamelligt maltig och lite sockersiraps aktig. Fylligt och värmande. Allt avslutas med en kraftig humlebeska  och en kryddighet som drar åt kardemumma. 

En perfekt barley en kall vinterdag att värma sin frusna kropp med. 

Bildbevis!

6:e december

Eftersom det idag är 89 år sedan som Republiken Irland utropades som självständig stat dricker jag idag, 6:e december, en irländsk stout. Dock väljer jag inte det stora utlandsägda bryggeriet utan väljer det lilla Carlow Brewing Company som brygger vad som många anser som "världens bästa stout". En stout som enligt äldre irländare smakar som "stout smakade förr". Doft av både rostad malt och bränt korn och dessutom en härlig lakritston. Samma smaker kommer igen när du tar den första klunken och bara njuter. Du känner en viss maltsötma som övergår i en torr humlebesk eftersmak. Trots den blygsamma alkoholhalten på 4,3% har O'hara's celtic stout en anmärkningsvärd stor kropp och platsar definitivt på min "komersiella tioitoppöllista".

5 December

Dagens öl blev en av de mest klassiska. Our Special Ale från Anchor BC. 2008:an är 34:e årgången av denna julöl som har olika kryddning varje år och även ett nytt träd på etiketten varje år. Årets träd är Pinus Jeffreyi eller Jeffrey Pine. En tall som växer i norra Kalifornien och Oregon. För att ni ska förstå att den infon har har jag hämtat från Google och inte är nån trädnörd så är dagens bild på vad som är riktigt nördigt. Detta är åta årgångar Anchor OSA i följd, 2008 är den längst till höger. Dvs om Gud vill och brallorna håller så kommer jag december 2010 ha 10 årgångar i rad. Nörd- and proud of it. Ölen då'ra - jo den är som de flesta andra år. Något mindre kryddor i år än tidigare. Potent luklt av trä och parfym. Komplex som bara den. Smaken är lite plattare än vanligt, men trevlig ändå. Mycket maräng, trä och choklad.

Av Fredrik N genom Oskar

4 December, Innis & Gunn Island Cask

Innis & Gunn Island Cask Oak Aged Beer.

Detta öl är en mörkt kopparfärgad ale som lagrat en tid på Skottska ekfat, troligtvis från Islay. Enligt förpackningen, som för övrigt ser ut som en whiskeyförpackning i miniatyr, är denna öl framtagen för sverige. Eftersom den tidigare varianten blev en stor succé har tydligen några svenska vänner till Innis & Gunn bett om en upföljning.
Ölet i sig har en tydlig rökig karaktär som drar åt det tjäriga hållet. Ekfatstonerna är påfallande tydliga och bakom detta finns en liten söt karamellig maltighet. Smaken domineras att tjäriga ekfatstoner med en lätt syrlighet i eftersmaken. Det finns en lång whiskeyaktig (ekfat,tjära) eftersmak som sitter kvar länge i munnen. Jag tror att många whiskeyfreaks kommer tycka att detta öl är kanon. Själv stör jag mig på den syrliga tonen.