2008-12-30

Brysselstouten klar för provsmakning

Efter tio dagar på jäsning i 21 grader och 4 dagars kallagring är det dags att smaka på min snabba tvåveckorsstout.

Djupsvart färg med en ljusbeige skumkrona. Choklad, tobak och rostad malt i aromen, som också kommer tillbaka i smaken tillsammans med kaffe, sötlakrits och en liten syrlighet från det rostade kornet. Medium till liten kropp (fg08) och en torr eftersmak med lite för lite beska avslutar det hela.
Ryktet säger att på St James’s Gate Brewery tar det tre dagar från inmäskning tills den färdiga stouten i tank- eller lastbil rullar ut på Dublins gator, själv är jag jäkligt nöjd med fjorton dagar från inmäskning till provsmakning.

2008-12-24

24 december


Vad ska man bjuda Tomtefar på på självaste julafton? Självklart får det bli glühkrik. Jag brukar välja en kriek som inte har allt för hög syra och värma med lite råsocker, kanelstång, och kanske en pressad apelsin. Underbart gott och tomten blir garanterat nöjd.


God Jul och Gott Nytt År önskar vi på bloggen alla våra läsare.

2008-12-23

Skansen

Bryggmästare Annika och bryggdräng Kalle

I söndags var Kalle, Annika och jag och bryggde öl på Skansens julmarknad. Som ni ser på bilden var vi uppklädda i sekelskiftes kläder och kokningen skedde över öppen eld. Att brygga på Skansen var en rolig upplevelse och förhoppningsvis kommer vi att till nästa år kunna brygga i Oxtorpsgårdens brygghus. 

Lite skrämmande var det att inse hur lite folk vet om hur man brygger öl. Flera gånger fick vi frågan om man inte kokade bort alkoholen vid vörtkokningen!! Och många kunde knappt skilja på humle och malt. Tur att vi fanns på plats och kunde upplysa folket. 

Ölet vi bryggde är en supersaison som fick namnet Duckdupond efter en känd förlaga och det faktumet att vi bryggde mellan två ankdammar.

Recept:

Pilsnermalt 6kg
Aromatic 0,2kg
Socker 1kg

Humle Fuggle
Kryddad med enbär, pommerans och korriander.

OG 1082
BU 39



23 december

"Dan före dopparedan"

I dag är det dags att klä granen, köpa och slå in de sista julklapparna, koka skinkan och sylta syltan, mala senapen och luta lutfisken. Dessutom måste jag prova en massa goda öl för att komma fram till vilken som ska få äran att avsluta min del i årets julkalender.
Ett tag var jag inne på att välja en fransk Bière de garde eller en holländsk La Trappe, för att minnas att det idag är 120 år sedan Vincent van Gogh skar av sig sitt vänstra öra. Även om Vincent var holländare var det i Frankrike han målade de mest kända av sina alster, men eftersom både fransk och holländsk öl lyste med sin frånvaro i det annars välfyllda kylrummet på Norra Hålets Bryggeri fick jag hålla till godo med vad som fanns.
Efter att ha tagit mig igenom några av de mängder av referensöl som ligger och skräpar i kylrummet beslöt jag mig till slut för att välja ett av mina egna alster.
Till sist kom jag fram till att det måste bli Spiflicate Stout, just den Imperial Stout som jag tog hem guldmedaljen med i klassen starka specialöl på SM senast."En stout svart som natten med ett snyggt brunt skum. Doften präglas av mjukt rostade och chokladiga toner. Ölet har en rund, fyllig och fruktig kropp som tillsammans med en värmande alkohol gör den till en perfekt avslutning på måltiden."
Även om jag håller med om vartenda ord är de inte mina, utan domarnas motivering. En av de fyra domarna var för övrigt "Bryggaren från förorten" P. Lekberg, och här visar han att han inte bara kan skriva blogginlägg på prosa, utan även klarar av att utrycka sig med poesi.
Passar perfekt till en god bit choklad eller två och vill du själv prova hur den smakar så finns receptet i senaste numret av tidningen Hembryggaren.

2008-12-22

Kära bloggläsare!

Hejsan alla ni som läser på denna blogg. Jag hoppas att ni uppskattar att vi har kört i gång en julkalender. Tyvärr är det ju av naturliga själ snart slut på den och det tycker jag är tråkigt eftersom den har bidragit med nya inlägg varje dag.

Därför skulle jag vilja att ni som läser denna blogg, och framför allt ni som inte är med och skriver ger oss nya bra idéer av vad ni vill att vi ska skriva om. Ett exempel skulle kunna vara:

* Fredagsöl. varje vecka presenterar vi ett nytt öl.

Så kära läsare ge oss några förslag för att göra denna blogg roligare....

22 December, Hembryggt såklart!

Nu har jag väntat länge nog på att någon ska publicera en av deras egna brygder. Då ingen valt att göra detta samt att detta är mitt sista inlägg i julkalendern för i år, kommer här ett av Abbeye De Kocks stoltheter; "Den Gode".


Abbeye De kocks lät sig sig inspereras av FGP brewerys bronsöl från årets belgoträff, och brygde en egen variant. Bryggmästare K Andersson förklarar det hela unbgefär på detta sätt. Vi hade kört fast i det mörka träsket och inte lyckast förnya oss och efter belgoträffen, förde vi en diskution med FGP ochy resultatet är en mörk stark belgare. Ölet ingår i en serie av öl från Abbeye De kocks och kommer att presenteras på belgpträffen.




Hur är ölet då?


Doft: Komplex doft med choklad, malt, mandel samt traditionella belgo fenoler.


Smak: en maltig smak med inslag av nougat, mandel, torkade frukter, fenoler och fruktestrar.


För de av er som nu känner åååå denna öl vill jag testa säger jag bara kom till Belgoträffen för farao.

2008-12-21

21 december

Jaha, om ingen annan skriver om årets kortaste dag får väl jag göra det.

Fast det visade sig att det här blev den ljusaste eller i alla fall soligaste dagen på länge. Men i den gamla folktron markerade vintersolståndet en farlig natt då djuren kunde tala och övernaturliga makter härjade fritt. I det förkristna Sverige förknippades midvintern med en offerfest, ett midvinterblot. Med djuroffer skulle gudarna blidkas att låta solen komma tillbaka. I grunden fanns det en rädsla för att ljuset aldrig skulle komma tillbaka om man inte firade det på något sätt. Vikingarna brukade fira tre stora offerfester varje år - höstblot, vårblot och så den allra största, midvinterblotet, då seden bland annat påbjöd intag av stora mängder mjöd och öl. En annan gammal tradition var att bränna en rejäl, rikt dekorerad vedkubbe under årets längsta natt. Askan sparades för att spridas över åkrarna för bra växtlighet. Själv elder jag lite extra i braskaminerna i båda husen och sprider i morgon ut askan över trädgårdslanden, jäklar vad det ska växa i sommar.
En riktigt mörk öl krävs denna mörka natt och valet föll på Midvinternattens mörker. Den har tagits fram av Wicked Wine tillsammans med Stefan Gustavsson (det är väl han som är bryggare på Grebbestad?), men är bryggd på Sigtuna Brygghus. Den starka alen är svart, skummet är brunt. Doften är kryddig och söt med rökt malt och nejlika, kanel, ingefära och pomerans. Smaken är torr och lätt rökt med massor av tidigare nämnda julkryddor. Tunn kropp. Bra beska, humlad med Magnum, Simcoe, Centennial och Amarillo .Eftersmaken är kryddigt bitter med smak av smör, citrus och lättrökt malt. Och etiketten gissar jag att Lundgren har fått hålla sig långt ifrån. Inte den bästa julölen jag har druckit i år men långt ifrån den sämsta. Jag kan inte riktigt bestämma mig för om den är balanserad eller överkryddad.

Och som sagt om ingen annan skriver idag lägger jag in det här under de sista minuterna av 21/12.

20 december

Idag ska jag Fredrik avslöja en väl förborgad hemlighet: Jag har slutat dricka öl, så dagens adventskalenderöl blir helt enkelt... vatten. Ja det kära gamla hederliga H2O som passar till allt och släcker törsten så bra. Vattnet i min lägenhet smakar mycket bra, med en lite för stor klorsmak men med härliga metalliska toner som gör att man gärna dricker mer. På jobbet har vattnet mer smak av något obestämdbart som jag inte riktigt kan sätta fingret på, något jordigt med en viss fruktighet, men som kan bero på att vi inte diskar så ofta.

Det här är i alla fall vad Jonas tror måste ha hänt.

2008-12-19

19 december




Det tillhör inte vanligheterna att jag dricker lageröl, men så är det inte heller ett vanligt lageröl som jag dricker i dag. Österrikiska Samichlaus klassar in på hela 14% ( Elefantöl, släng dig i väggen ). Ölet lagras i nästan ett år innan det buteljeras.

Utseende: Vacker bärnstensfärgat.

Doft: Kraftig maltdoft med toner av madeira och sherry.

Smak: Fylligt och maltigt. Knäck och bränt socker. Toner av madeira och sherry, aprikos och katrinplommon. Förvånande nog inte ett dugg spritig utan bara värmande. Mycket söt, på gränsen till klibbigt men det vägs delvis upp av beskan.

Sammantaget ett mycket trevligt öl. Jag kommer att köpa några flaskor till och lagra några år.

2008-12-18

18 december

Idag dricker jag en öl för världens tuffaste gitarrist.


Keith Richards fyller 65 år i dag och att han har uppnått pensionsåldern måste nog ses som ett mindre mirakel med tanke på det liv han har levt och kanske fortfarande lever. Frågan är vilken öl som skulle passa Keith, det måste vara en öl med mycket smaker, och mycket alkohol för att kunna konkurera med whisky och andra substanser han tryckt i sig genom åren. Eftersom Keith från början kommer från Kent tänkte jag först välja "Kentish Ale" av något slag, men till slut valde jag istället Brewdogs värsting, Paradox Islay.

Färgen är kolsvart, skummet är ljust ljusbrunt, i doften finns rök och torv och definitivt Islay-whisky. Smaken är torr med alkoholtoner, rök, torv och sötlakrits. Eftersmaken är helt enkelt Ardbeg, det känns ungefär som om du druckit "a wee dram."Ett betydligt tuffare och manligare alternativ än Innis & Gunns sötare whiskyfatslagrade öl. Att den håller 10% alkohol tilltalar säkert Keith och att den kostar sina modiga 60 bagare behöver han knappast bry sig om.Och du, drick den vid minst 16 grader, eller gärna rumstempererad. (Okey Fredrik?)