6:e december

Eftersom det idag är 89 år sedan som Republiken Irland utropades som självständig stat dricker jag idag, 6:e december, en irländsk stout. Dock väljer jag inte det stora utlandsägda bryggeriet utan väljer det lilla Carlow Brewing Company som brygger vad som många anser som "världens bästa stout". En stout som enligt äldre irländare smakar som "stout smakade förr". Doft av både rostad malt och bränt korn och dessutom en härlig lakritston. Samma smaker kommer igen när du tar den första klunken och bara njuter. Du känner en viss maltsötma som övergår i en torr humlebesk eftersmak. Trots den blygsamma alkoholhalten på 4,3% har O'hara's celtic stout en anmärkningsvärd stor kropp och platsar definitivt på min "komersiella tioitoppöllista".

5 December

Dagens öl blev en av de mest klassiska. Our Special Ale från Anchor BC. 2008:an är 34:e årgången av denna julöl som har olika kryddning varje år och även ett nytt träd på etiketten varje år. Årets träd är Pinus Jeffreyi eller Jeffrey Pine. En tall som växer i norra Kalifornien och Oregon. För att ni ska förstå att den infon har har jag hämtat från Google och inte är nån trädnörd så är dagens bild på vad som är riktigt nördigt. Detta är åta årgångar Anchor OSA i följd, 2008 är den längst till höger. Dvs om Gud vill och brallorna håller så kommer jag december 2010 ha 10 årgångar i rad. Nörd- and proud of it. Ölen då'ra - jo den är som de flesta andra år. Något mindre kryddor i år än tidigare. Potent luklt av trä och parfym. Komplex som bara den. Smaken är lite plattare än vanligt, men trevlig ändå. Mycket maräng, trä och choklad.

Av Fredrik N genom Oskar

Vinteröl

Nu på lördag är det Vinterölsträff. Missa inte det! 

Mer info här.

4 December, Innis & Gunn Island Cask

Innis & Gunn Island Cask Oak Aged Beer.

Detta öl är en mörkt kopparfärgad ale som lagrat en tid på Skottska ekfat, troligtvis från Islay. Enligt förpackningen, som för övrigt ser ut som en whiskeyförpackning i miniatyr, är denna öl framtagen för sverige. Eftersom den tidigare varianten blev en stor succé har tydligen några svenska vänner till Innis & Gunn bett om en upföljning.
Ölet i sig har en tydlig rökig karaktär som drar åt det tjäriga hållet. Ekfatstonerna är påfallande tydliga och bakom detta finns en liten söt karamellig maltighet. Smaken domineras att tjäriga ekfatstoner med en lätt syrlighet i eftersmaken. Det finns en lång whiskeyaktig (ekfat,tjära) eftersmak som sitter kvar länge i munnen. Jag tror att många whiskeyfreaks kommer tycka att detta öl är kanon. Själv stör jag mig på den syrliga tonen.

3:e december Nils Oscar Coffe Stout

Ölen doftar underbart av mjuka malttoner och välbryggt kaffe, rostat korn anas i bakgrunden. Kan helt enkelt inte sluta dofta på ölen.
Jag hävdar att mängden kaffe är väl avvägt.
En rejäl kaffesmak fyller munnen tilsammans med dom rostade malttonerna.
Men lyckligtvis finns det inga toner av kaffesump som annars är rätt vanligt i vissa kaffeöl. Detta problem är löst genom att någon klurig typ på NilsOscar hällt i färdigbryggd espresso i ölen i stället för malt kaffe som annars är vanligt.
Då slipper man både garvsyra och sumpsmakerna.
Ölen är fyllig, men inte sliskig.
Rostad men inte syrlig.
Alla vi hembryggare vet ju att om man öser på för mycket av mörka maltsorter så blir det lätt syrligt och kärvt.
Beskan kommer smygande lite sådär på slutet, tillsammans med kaffesmaken.



Helt klart 4+ av 5 möjliga, det svåra är att försöka förklara vad som skulle krävas för en fullpott på 5 poäng. Kanske krävs det lite mer än 6% alkohol för att få full poäng, jag vet faktiskt inte. Eller så är det den dåliga hinkabiliteten som omöjliggör en fullträff. Att dricka en liter eller två av denna ölen är nog inte möjligt.

En bit brun norsk getost på en skiva julknäckebröd passar bra som tillbehör.
I nödfall hade väl en tårta eller kladdig chokladbit också kunnat fungera.

Den "ljusa" sanningen

Om du följer länken nedan kommer du se en lista med de för landet mest sålda öl.

http://www.sloshspot.com/blog/11-19-2008/Around-the-World-in-116-Beers-80

tragiskt att se att vi svenskar stolserar med Sofiero. Det är väl också troligt att det är vi som dra upp höjdarölet i tyskland

Kom igen alla, köp mera belgiskt!

Katastrofalt ölutbud i Oxelösund

I lördags var jag på Cupan i Oxelösund och såg och hörde Nationalteaterns Rockorkester, en nostalgitripp för mig och 749 andra som var med 1975. Ja i sanningens namn var det några neoproggare där också, men dem tittade vi lite överlägset på och kom med självsäkra uttalande, typ:-Jo, det var väl okey, men det var bra mycket bättre 1976!
Eller. -Kommer du ihåg toppenspelningen på Parken Zoo -75?Farbror Dageby och Nikke Ström, som såg ut att vara minst 100 år, men som for runt på scen som en påtänd 17-åring, var de enda som var kvar sen 70-talet, men övriga musiker var i sanningens namn bra mycket bättre nu än de som var med för trettio år sedan. Jag tror dessutom att Ulf Dageby fick med alla låtar förutom de från "Kåldolmar och Kalsipper". Vad har då det här att göra på en ölblogg undrar nu vän av ordning? Jo, som jag skriver i rubriken hade Cupan ett embarmligt uselt ölutbud. Norrlands Guld, Heiniken, Spendrups Mellanöl och så ölet som samtliga polisong- och mustaschprydda Oxelösundare av alla kön drack: Mariestad -detta helvetesöl med smak av söt grönsakssoppa som de flesta väljer när de ska dricka ett "finöl". Efter att ha hört mig för om de möjligen hade några andra öl ur Spendrups katalog gav jag upp och tillbringade kvällen drickandes Loka Citron.

2 December

Westmalle Tripel lanserades 1934, i samband med att Westmalle lanserade sitt nya brygghus. Dbegreppet Tripel föddes faktiskt med denna öl och har fått stoltsera som mall för ett flertal olika typdefinitioner av belgiska triplar.

Ölet har en klar härlig gyllengul färg. Ölet bryggs med en förhållandevis hög beska och med ett flertal humlesorter. Smakmässigt är detta ett öl med stor komplexitet med smaker av torkade frukter, apelsin och humle. Går br att lagra och utvecklar med tiden än större komplexitet.

För den som alltid letat efter en bra dryck till Sparris kan sluta leta nu!

1 December

Ful etikett, en fin belgisk tradition

Det är inte varje dag som det dyker upp en saison på bolaget så därför uppmärksammar vi Saison d'Erpe-Mere i dag som bryggs av det lilla bryggeriet Brouwerij De Glazen Toren. Extra roligt är att grundarna startade sina bryggarkarriärer som hembryggare. Ölet har en  doft av citrus, frukt som aprikos och persika. Vetebröd och malt. Smak av aprikos och citrus. Lätt tvålig och med en relativt kraftig besk avslutnig. Mycket väl utjäst!! Ölet känns lite ungt och spretigt och skulle vinna på några månaders lagring men mycket gott. Om man vill ha några flaskor får man nog skynda sig innan Niklas S. köpt alla ;-)

Grodan skapar nytt storverk

Grodan Greens bryggeri meddelar att man idag bryggt 23 liter av Knutby Kloster. En mörk stark belgare av bästa sort. Det har på senare tid funnits viss förvirring om vem som äger rätt till namnet men receptgeneralen hr Nyström meddelar att saker är biff eftersom det är utom allt tvivel att det är GGB som äger namnet. Den som tvivlar utmanas på duell i Uppsala nån gång i början av februari.

Det ända som stör hr Nyström är mängden vatten på golvet i brygglokalen som var rätt stor sedan bryggmästare Persson lämnat lokalen.