Det tillhör inte vanligheterna att jag dricker lageröl, men så är det inte heller ett vanligt lageröl som jag dricker i dag. Österrikiska Samichlaus klassar in på hela 14% ( Elefantöl, släng dig i väggen ). Ölet lagras i nästan ett år innan det buteljeras.
Utseende: Vacker bärnstensfärgat.
Doft: Kraftig maltdoft med toner av madeira och sherry.
Smak: Fylligt och maltigt. Knäck och bränt socker. Toner av madeira och sherry, aprikos och katrinplommon. Förvånande nog inte ett dugg spritig utan bara värmande. Mycket söt, på gränsen till klibbigt men det vägs delvis upp av beskan.
Sammantaget ett mycket trevligt öl. Jag kommer att köpa några flaskor till och lagra några år.
3 kommentarer:
Vart fick du tag i en som var mogen direkt vid inköp?
Dom brukar kräva flera år i vnaliga fall?
Hur svårt tror du det skulle vara att klona den? Undra vilken jäst man ska ha?
Sedan ett par år tillbaka har jag tagit fram ett klonrecept för Samichlaus, och två jular i rad har jag tänkt att brygga den. Men i början av januari ska det bli av. Dubbla mäskningar får det bli och jästen är klar och tysk humle är inköpt.
Oskar: Ser att du också försöker lura fram Fredrik att skriva något, men den grova gick han visst inte på.
Först Gestapomannen och sedan Horacemannen vart sak detta sluta??
Skicka en kommentar