Har man inget annat för sig på semestern kan man alltid åka en sväng till Liverpool, speciellt om man som crewet på North Hole Rock’n Roll Brewery gillar öl och musik.
En snabbkoll med Ryan så har man en torbiljett för under 500:- inklusive de 110:- som man måste betala för att få betala biljetten! 
Det betyder att Ryan Air får se sig placerad både som topptappad pga deras låga priser men också borttappade för sin brist på service.Enligt tidskriften ”MerseyAle” är Liverpool den stad i Storbritannien som har procentuellt flest ”Camra-pubar” och NHB tänkte tipsa om några stycken.
Den pub som har utsetts till den ”bästa puben i Sta’n” är the Ship & Mitre på Dale Street, inrymt i ett Art Deco-hus från trettiotalet. Vill du ha en liten, mysig pub kanske det inte är ditt ställe, men vill du ha ett jäkla bra ölutbud ”this is the place to be”. 
S&M har alltid 12 olika caskale på gästlistan, ofta bara ett fat av varje så det kommer ständigt nya sorter, de har dessutom tio olika utländska öl på fat, allt ifrån Pilsner Urquell till Brasserie Huyghes Jordgubbsale. (Jo den smakar precis som jordgubbssaft) 
Brittisk cider på fat finns också en fem olika sorter om man vill bryta av alesmaken med något annat
. De har dessutom sextio olika belgiska öl på flaska och minst trettio tyska flasköl. 
Lite då och då har de dessutom olika ölfestivaler på puben t. ex. har de Belgisk festival i dagarna och då utökas både flask- och fatölen. Cask Marque förstås. S&M hamnar självklart på Topplistan. 
. Vill man dricka bra ale på en liten pub ska man gå till The Globe på Cases Street, fem små bord i det yttre rummet och ytterligare tre bord i det inre. Några ”stora märken” plus mild och bitter (cask förstås) från Liverpoolbryggeriet Cains samsas med ett par guestales på cask. Trevlig personal och bra musik. Ena gången vi var där spelades gamla Motownklassiker på låg volym och alla gäster sjöng med, av åldern att döma gjorde de det redan när låtarna spelades för första gången på sextiotalet. Vid andra besöket Var det Stones, Pink Floyd och förstås Beatles i högtalarna. Vid varje tillfälle av de fyra jag har varit här har någon av stammisarna slagit sig i slang med mig och vi har diskuterat allt från Carolina Klyft till Egyptens pyramider.
De senaste åren har micro-bryggerierna i GB poppat upp som svampar ur jorden, men även gamla traditionsrika småbryggerier verkar gilla amerikansk humle så numera finns det många alternativ om man vill ha ”a pint of bitter”
Den pub som har utsetts till den ”bästa puben i Sta’n” är the Ship & Mitre på Dale Street, inrymt i ett Art Deco-hus från trettiotalet. Vill du ha en liten, mysig pub kanske det inte är ditt ställe, men vill du ha ett jäkla bra ölutbud ”this is the place to be”. S&M har alltid 12 olika caskale på gästlistan, ofta bara ett fat av varje så det kommer ständigt nya sorter, de har dessutom tio olika utländska öl på fat, allt ifrån Pilsner Urquell till Brasserie Huyghes Jordgubbsale. (Jo den smakar precis som jordgubbssaft) Brittisk cider på fat finns också en fem olika sorter om man vill bryta av alesmaken med något annat. De har dessutom sextio olika belgiska öl på flaska och minst trettio tyska flasköl.Lite då och då har de dessutom olika ölfestivaler på puben t. ex. har de Belgisk festival i dagarna och då utökas både flask- och fatölen. Cask Marque förstås. S&M hamnar självklart på Topplistan.. Vill man dricka bra ale på en liten pub ska man gå till The Globe på Cases Street, fem små bord i det yttre rummet och ytterligare tre bord i det inre. Några ”stora märken” plus mild och bitter (cask förstås) från Liverpoolbryggeriet Cains samsas med ett par guestales på cask. Trevlig personal och bra musik. Ena gången vi var där spelades gamla Motownklassiker på låg volym och alla gäster sjöng med, av åldern att döma gjorde de det redan när låtarna spelades för första gången på sextiotalet. Vid andra besöket Var det Stones, Pink Floyd och förstås Beatles i högtalarna. Vid varje tillfälle av de fyra jag har varit här har någon av stammisarna slagit sig i slang med mig och vi har diskuterat allt från Carolina Klyft till Egyptens pyramider. Vill man ha något nästan alkoholfritt har de Manns Brown Ale på flaska, en söt brownale på bara 2,8%. 
När du lämnar puben så finns risken att du tror att du druckit alldeles för mycket men räds icke: Det är bara golvet som har en ordentlig lutning från bardisken till ytterdörren. Cask Marque förstås och en placering på Topplistan.
Wetherspoons på Charlotte Row tillhör en stor kedja av pubar som inte ses så väl av alla Liverpudians men de har Cask Marque och låga priser så trots den jättelika lokalen är det ganska trångt därinne. Guestalen varierar men det verkar som om det alltid finns några stycken att välja på. Men trots hyggligt käk är det inte ett ställe jag stannar speciellt länge på. Får väl räknas som halvtappad. 
Vill man äta billigt passar The Crown på Lime Street bra, £2,89 för en pubrätt, inget gourmetkäk men man blir mätt. Dessutom har de förutom ”de stora” ett par guestales på cask till ett mycket lågt pris, tror jag betalade £1,29 för en pint till maten! Mycket folk och riktigt trångt, förmodligen pga de låga priserna. The Crown ligger precis bredvid Lime Street Station och som du ser på bilden är den svår att missa. “Art nouveau gone mad” eller vad nu stilen heter. Har inte Cask Marque men bra öl ändå räcker för att bli trekvartstappade.
Efter the Crown ligger ett par tre pubar som man mer än gärna går förbi, dvs om man inte gillar skitpackade scousers av alla de kön som vrålar karaoke och spiller lageröl över hela stället.
Men om man sedan fortsätter Lime Street kommer en pub som heter the Vines. Egentligen ska jag inte ta med den för de har ingen Real Ale men både utsidan och insidan med polerad mässing, kakel och snidat trä är så klockrent Viktoriansk så det är ett måste att kolla in. Dryckesförslaget här blir en halfpint Strongbow. Halvtappad.
Sista puben blir Doctor Duncans på St Johns Lane , ett före detta apotek som bara serverar Cains produkter, men då har de istället allt som bryggs på Cains, vilket betyder att det mesta är bra. 
Doctor Duncan lär själv ha varit absolutist och är förmodligen inte alldeles nöjd, var han nu befinner sig, med att få en pub uppkallad efter sig. Har ett sidorum med kakel- och porslinsinredning som måste ses. Cask Marque förstås och Topptappad.
När du lämnar puben så finns risken att du tror att du druckit alldeles för mycket men räds icke: Det är bara golvet som har en ordentlig lutning från bardisken till ytterdörren. Cask Marque förstås och en placering på Topplistan. Wetherspoons på Charlotte Row tillhör en stor kedja av pubar som inte ses så väl av alla Liverpudians men de har Cask Marque och låga priser så trots den jättelika lokalen är det ganska trångt därinne. Guestalen varierar men det verkar som om det alltid finns några stycken att välja på. Men trots hyggligt käk är det inte ett ställe jag stannar speciellt länge på. Får väl räknas som halvtappad.Vill man äta billigt passar The Crown på Lime Street bra, £2,89 för en pubrätt, inget gourmetkäk men man blir mätt. Dessutom har de förutom ”de stora” ett par guestales på cask till ett mycket lågt pris, tror jag betalade £1,29 för en pint till maten! Mycket folk och riktigt trångt, förmodligen pga de låga priserna. The Crown ligger precis bredvid Lime Street Station och som du ser på bilden är den svår att missa. “Art nouveau gone mad” eller vad nu stilen heter. Har inte Cask Marque men bra öl ändå räcker för att bli trekvartstappade. Efter the Crown ligger ett par tre pubar som man mer än gärna går förbi, dvs om man inte gillar skitpackade scousers av alla de kön som vrålar karaoke och spiller lageröl över hela stället.Men om man sedan fortsätter Lime Street kommer en pub som heter the Vines. Egentligen ska jag inte ta med den för de har ingen Real Ale men både utsidan och insidan med polerad mässing, kakel och snidat trä är så klockrent Viktoriansk så det är ett måste att kolla in. Dryckesförslaget här blir en halfpint Strongbow. Halvtappad.
Sista puben blir Doctor Duncans på St Johns Lane , ett före detta apotek som bara serverar Cains produkter, men då har de istället allt som bryggs på Cains, vilket betyder att det mesta är bra. Doctor Duncan lär själv ha varit absolutist och är förmodligen inte alldeles nöjd, var han nu befinner sig, med att få en pub uppkallad efter sig. Har ett sidorum med kakel- och porslinsinredning som måste ses. Cask Marque förstås och Topptappad.Pintpriserna på pubarna i centrala Liverpool verkar hålla sig mellan £1,29 till £2,70, med de flesta mellan £1,89 till £2,40, det betyder att ölpriserna i Liverpool får räknas till topptappade.
Efter det har du bara en trehundra pubar till att kolla in och för dig som precis som Dr Jähnkenstein gillar ishockey finns det faktiskt en pub som heter Modo!
Vad eller vem blir då listans borttappade? Det måste nog bli de Scousers som trots det magnifika caskaleutbudet envisas med att dricka iskall lageröl.
Eftersom alla inom pop- och rockvärlden vet vilken betydelse NHB har haft när det gäller rock'n rollens utveckling i världen de senaste 35 åren var det självklart att vi blev inbjudna som hedersgäster till "den lilla stillsamma cermonin". För ett kort men mycket smärtsamt ögonblick trodde jag att vinpimplaren Kalle A var närvarande, men det visade sig vara Smokey Robinson iklädd den hemska rutiga kostymen som liknade någon av alla de rutiga skjortor som Andersson brukar klä upp sig i. 
Inom Sverige har vi dessutom haft ett finger med i inte bara rockmusikens utveckling utan i all musikutveckling så det är inte så konstigt att det finns idolkort där jag poserar med ett av landets mest kända dansband och visst, det är vi som har skrivit de flesta av gruppens hit, det är inget vi skäms för utan istället ler vi hela vägen till banken.
NHB tog i våras en bild på Kocksbryggeriets bryggarfolkvagn när han återkom från en av många inköpsresor.
