Fast det visade sig att det här blev den ljusaste eller i alla fall soligaste dagen på länge. Men i den gamla folktron markerade vintersolståndet en farlig natt då djuren kunde tala och övernaturliga makter härjade fritt. I det förkristna Sverige förknippades midvintern med en offerfest, ett midvinterblot. Med djuroffer skulle gudarna blidkas att låta solen komma tillbaka. I grunden fanns det en rädsla för att ljuset aldrig skulle komma tillbaka om man inte firade det på något sätt. Vikingarna brukade fira tre stora offerfester varje år - höstblot, vårblot och så den allra största, midvinterblotet, då seden bland annat påbjöd intag av stora mängder mjöd och öl. En annan gammal tradition var att bränna en rejäl, rikt dekorerad vedkubbe under årets längsta natt. Askan sparades för att spridas över åkrarna för bra växtlighet. Själv elder jag lite extra i braskaminerna i båda husen och sprider i morgon ut askan över trädgårdslanden, jäklar vad det ska växa i sommar.
En riktigt mörk öl krävs denna mörka natt och valet föll på Midvinternattens mörker. Den har tagits fram av Wicked Wine tillsammans med Stefan Gustavsson (det är väl han som är bryggare på Grebbestad?), men är bryggd på Sigtuna Brygghus. Den starka alen är svart, skummet är brunt. Doften är kryddig och söt med rökt malt och nejlika, kanel, ingefära och pomerans. Smaken är torr och lätt rökt med massor av tidigare nämnda julkryddor. Tunn kropp. Bra beska, humlad med Magnum, Simcoe, Centennial och Amarillo .Eftersmaken är kryddigt bitter med smak av smör, citrus och lättrökt malt. Och etiketten gissar jag att Lundgren har fått hålla sig långt ifrån. 
Inte den bästa julölen jag har druckit i år men långt ifrån den sämsta. Jag kan inte riktigt bestämma mig för om den är balanserad eller överkryddad.Och som sagt om ingen annan skriver idag lägger jag in det här under de sista minuterna av 21/12.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar